Tro

av Thomas

I mörkret tystnad. När alla bilar tystnat och den sista snön fallit på plats träder natten äntligen fram. I korridorerna i alla stadens hus sköljs den sista disken innan den lavas in i maskinen. I huvudet på de kvarvarande kvällsvandrarna väcks tanken på hus och väggar. Bland de hundratal cyklar som i stora klungor trängs med cykelställ runt om i staden sprider sig ett svagt mummel: Ärlighet varar längst. I fabriksskortenarnas rök och os och ånga står höga träd av glas och betong och stål. Kallhamrade bjälkar och balkar glimmar rödaktiga i det magnifika strålkastarsken som oavbrutet bränner tunnlar genom natten.

”Drömmen om en friare stadsplanering!” ropar ett plakat ut över en nästintill tom parkeringsplats. I nattens drömmar är det för det mesta meningslösheten som eftersöks. Kuvert och kontokort har det gemensamt att de är ganska platta (intet annat).

Orden som sprider sig över en gulgrön löpsedel beskriver i korthet den resa som tog mer än ett halvt år och som slutade i ett glädjerop.